Hmmm.

Varför är man för det mesta inte nöjd med sig själv?
Och vad man har gjort.
Eller ja det kanske bara jag som känner så.
Jag ångrar typ allt jag gör,för det känns som att allt jag har gjort kunde jag ha gjort på ett annat sätt mkt bättre.
Tkr inte om att tänka så,tkr inte om det alls.
Men jag ser ner på mig själv för det mesta trots att jag brukar viska tyst för mig själv "Du duger precis som du är!".
Men jag kan inte tro mig själv.
Och jag kan inte tro andra när dom säger det heller.
Ibland får jag höra att jag e en sån person man inte ska släppa taget om.
Men om jag nu är det,varför släpper folk taget om mig?
Varför?
Kan någon vara snäll och svara på det.
För om jag nu är så "underbar" som en del säger VARFÖR lämnar folk mig?
Visst jag har fel,det har alla.
Men mina fel verkar vara fel som inte är okej.
Måste jag ändra på mig för att folk ska stanna kvar eller räcker det med mig?
Duger jag?
Jag och mina fel.
Kommer jag någonsin kunna älska mig själv?
Se mig i spegeln och säga "Caroline Eriksson,du duger perfekt som du är."

Shit jag vet inte och jag lär nog aldrig få svar heller.
För det finns tydligen inga svar.
Livet ska vara såhär.
Man skaffar minnen,man skrattar,man gråter.
Livet är verkligen en bergodal-bana.
Why can´t we just be happy?


Känns som att jag inte får plats i den här världen-.-