Saknar.

Saknar tiden med oss,asså inte oss OSS utan tiden innan dess.
Vi hade så jävla kul,bara massa flum hela dagarna.
Men det tog slut och jag försökte glömma.
Jag lyckades inte men jag låtsades som att jag hade gjort det.
Jag skaffade mig ett liv som jag vart nöjd med,som jag e lycklig i.
Och så dyker du upp igen,du vill vara min vän.
Vi pratar minnen på msn och skrattar och skämtar.
Det känns som att det kanske kunde funka,att vara din vän.
Men sen träffar jag dig och du är helt anorlunda.
Du krossar mitt hjärta igen på ett sätt.
Varför?
Jag förstår inte?
Är det för att jag inte är din lilla trasdocka längre?
Är det för att du är olycklig och klarar inte av att se mig lycklig?
Vill så gärna veta men vill inte ta det via msn och i verkligheten så får jag aldrig chansen att prata med dig.
Jag saknar dig!
Jag gör det o det vet dom flesta om.
Varför ska vi alltid spela spelet efter dina regler?
Vi kan inte ha en vänskap där bara jag ska anpassa mig efter dig.
Jag måste nog säga upp vänskapen igen för de funkar än en gång inte.
Och om jag gör de kan du inte få min vänskap igen.
Tyvärr,du har fått leka klart.